Energistäda

Har du märkt hur vissa platser har en tyngre energi än andra? Ett rum, en hörna av ett rum, en viss möbel… För mig kan det kännas som att gå in i en osynlig vägg av något trögflytande, eller som att plötsligt tappa kraft. Ibland till och med så pass att jag behöver sätta mig ner, det kan påminna om ett hastigt blodtrycksfall. En sådan miljö är inte särskilt trevlig att vistas i och är det i ditt eget hem kan det leda till att Du själv börjar känna dig påverkad.

Eftersom allt är energi är vi såklart också själva energi. Vi människor tankar ur oss minnesenergi hela tiden och om vi inte mår bra, är rädda, oroliga etc så är denna energi lite tyngre. Den stannar då lättare kvar på platsen där vi varit och om detta pågår under en längre tid kan denna plats upplevas som mycket tung.

De goda nyheterna är att det går att lätta upp tung energi! Att ”energistäda” är ett väldigt effektivt sätt att lätta upp i t.ex sitt hem. Jag gör detta ofta , både hemma hos mig och även hos familj, vänner och bekanta som ber om min hjälp. Jag gör det ofta på distans och upplever att det fungerar mycket bra.

En vanlig kommentar jag får efteråt är att det känns mycket större och ljusare i utrymmet jag ”städat”. Att det är trevligare att vara där.

Vill du också ha hjälp med energistädning? Skicka ett mail till mig på karolina@duvinner.nu så hjälper jag dig!

Besök dina tidigare liv

Besök Dina tidigare liv under djupavslappning i en Regressionsbehandling!

Jag heter Karolina Kaplan och är diplomerad Regressionsterapeut. Syftet med en Regressions behandling är att du ska få hjälp att förstå dig själv bättre, bearbeta olika trauman, sorg, känslor och eventuella rädslor som du påverkas av i ditt nuvarande liv. Du kanske mest är nyfiken, det är också en bra anledning till att testa en regressionsbehandling!

Jag guidar dig under hela processen, det är viktigt att du känner dig trygg. Därför ger jag endast denna behandling i min mottagning, ej på distans.

Hur går det till?

Behandlingen börjar med att du får lägga dig på en behandlingsbänk. Du guidas ner i djup avslappning och du får samtidigt Reiki healing. Sedan kommer jag guida dig vidare för du ska få uppleva och se ett eller flera tidigare liv.

Under behandlingens gång kommer jag fråga dig vad du ser, upplever, känner, hör och tillsammans utforskar vi ditt tidigare liv. Efteråt pratar vi igenom vad som kommit upp och reflekterar kring det.

Det går bra att spela in hela samtalet om du vill, för minnet. Är du rädd eller nervös för något så pratar vi igenom det innan vi börjar, jag är där för dig under hela behandlingen och är uppmärksam på dina reaktioner. Vill du backa från en obehaglig känsla så backar vi tillsammans, allt är på dina villkor. En riktigt spännande och unik upplevelse!

Vill du boka?

Vad är Reiki?

Reiki healing är en mjuk och samtidigt effektiv behandlingsmetod vid till exempel smärta och stress, ångest och fysiska och mentala spänningar.

Reiki arbetar med kroppens naturliga läkningsprocesser och fyller på energiförrådet – en metod med många användningsområden i vårt moderna samhälle. Reiki i dess nuvarande form kommer från Japan, men har tusenåriga rötter i bland annat Tibet.

Reiki är en form av healing – ett ord som idag i många sammanhang är väldigt belastat – men förutsätter ingen religiös tro eller övertygelse, varken för utövaren eller den som blir behandlad. Reiki kan ges och tas emot av alla, oavsett om man är spirituellt eller vetenskapligt lagd, och man behöver inte ”tro på healing” för att det ska fungera. Modern forskning om Reiki visar att metoden är effektiv i en rad olika sammanhang.

Reiki klassas idag som rehabiliterande friskvård av Skatteverket. Detta innebär att du kan använda ditt friskvårdsbidrag för Reiki.

Hur fungerar Reiki?

Reiki arbetar på flera plan samtidigt, dels genom den fysiska beröringen, som aktiverar ”må-bra-hormoner” i kroppen som till exempel oxytocin, dels genom kroppens subtila energisystem som vid exempelvis akupunktur och akupressur. Likheter finns även med terapier som Rosenmetoden, som går ut på att smärtsamma minnen lagras i kroppen i form av fysiska spänningar och blockeringar, och genom beröringen löser man upp spänningarna och klienten kan då släppa taget om det som orsakade smärtan från början. Reiki healing är en holistisk behandlingsmetod, som utgår från att kropp och psyke är en helhet. Därför behandlar man ofta hela kroppen, även om man har besvär som upplevs som begränsat till ett visst ställe.

Vad betyder Reiki?

Reiki är japanska och består av två ord: rei, som betyder ”universell” och ki, som betyder ”livsenergi” och motsvaras av kinesiskans chi och prana i Indien.

Universell livsenergi syftar på den högsta kända energinivån, som sedan delas upp i ”lägre” energinivåer i olika sammanhang, som till exempel den energi man arbetar med i Tai Chi.

Vad kan Reiki göra för mig? 

Reiki lindrar smärta och löser upp spänningar, både fysiskt och mentalt, sänker stress och ökar välbefinnandet, men kan inte ersätta konventionell cancervård, kirurgi eller psykiatrisk vård. Däremot kan Reiki utgöra ett värdefullt komplement till dessa, såsom i exempelvis USA, Storbritannien och Frankrike.

Insomningsproblem, hjärna på högvarv, ischias, muskelvärk, mentala och fysiska spänningar; listan med områden där Reiki är till hjälp kan göras lång. Ofta har vår kropp och vårt psyke lösningen på våra problem, men har tappat ”tillgången” till den. Reiki tillför inte klienten något nytt, utan hjälper personen att läka sig själv. 

Det betyder inte att Reiki kan bota allt. Däremot kan det ökade välbefinnandet göra det lättare att leva med en svår sjukdom och därmed skapa en högre livskvalitet för individen. Energi som gått åt till att stå ut med smärta och ångest frigörs till att ta hand om sjukdomen på ett bättre sätt.

Många fysiska åkommor har psykisk eller emotionell orsak; värk och spänningar orsakas ofta av stress, sorg, oro och undanträngda känslor. Reiki arbetar samtidigt på det fysiska och det emotionella planet, och löser upp spänningarna och frigör det som en gång orsakat dem. Känslorna kan då komma upp till ytan så att man kan bearbeta dem.

Vad Reiki kan åstadkomma beror förstås också på problemens orsak. Om ischias orsakas av ett diskbråck kan Reiki inte ”bota” detta, men däremot lindra de muskelspänningar som uppstår i samband med den smärta som diskbråcket orsakar, och därmed reducera musklernas tryck på ischiasnerven. Diskbråcket finns kvar, men det blir lättare att leva med det. Om det istället rör sig om så kallad ”falsk ischias”, som enbart orsakas av muskelspänningar som trycker på ischiasnerven kan Reiki vara en fullt tillräcklig behandlingsmetod för att bli symptomfri.

Reiki kan som sagt inte bota cancer, men en cancerpatient kan få ett betydelsefullt stöd genom att komplettera med Reiki. Både sjukdomen och behandlingen med dess biverkningar är idag förknippade med smärta och rädslan för att dö. Med Reiki kan patienten få hjälp att minska både ångest och smärta, och därmed öka sin livskvalitet och få mer energi över till att leva med sjukdomen och förhoppningsvis tillfriskna. I England används Reiki just för patienter som genomgår behandling mot cancer. Vid allvarliga sjukdomstillstånd ska man alltid söka läkarvård i första hand. Vill man komplettera med Reiki ska man alltid fullfölja den behandling läkaren föreskriver.

Gokai – Reikis fem principer

Reikins grundare, Mikao Usui, formulerade fem grundprinciper – Gokai – som vägledning för personlig och andlig utveckling. Första gången man läser eller hör dem kan deframstå som alltför allmängiltiga eller vardagliga, men tittar man närmare på dem finner man att de i sin enkelhet rymmer stor visdom utan att bli specifika på ett sådant sätt att de motsäger några trosuppfattningar, andliga eller vetenskapliga.

Många Reikiutövare upprepar Gokai som en daglig meditation.

Bara för idag:

ska jag släppa all min ilska

ska jag släppa all min oro

ska jag känna tacksamhet

ska jag utföra mitt arbete hederligt och ansvarsfullt

ska jag vara vänlig mot alla jag möter

Reiki är ingen religion

Reiki är ingen religion, men kan däremot användas som ett verktyg för personlig och andlig utveckling, vare sig man är troende (oavsett religion) eller icke troende. Utöver att ge sig själv Reiki finns det också meditationer och övningar som man kan väva in i sitt dagliga liv.

Texten ovan är lånad från Förenade Reikiförbundet

Jag heter Karolina Kaplan och är certifierad Reiki Master vilket betyder att jag Både behandlar och även lär ut Reiki. Vill du gå en kurs i Reiki kan du klicka på knappen nedan för att läsa mer och anmäla dig.


Du kan även boka en Reikibehandling av mig, på plats eller på distans.


Du Vinner

Får Du dåligt samvete när Du gör saker för din egen skull? Det behöver inte vara så! Med några enkla omprioriteringar kan du uppnå den förändring du faktiskt behöver för att må bra.

Jag heter Karolina Kaplan och arbetar som Beteendevetare, Reiki Master och medial vägledare. Du kan boka tid med mig på telefon, online eller träffa mig i min mottagning i Bergshamra utanför Norrtälje.  

Jag hjälper Dig att hitta tillbaka till din inre kraftkälla, den där allt börjar och där de rätta svaren finns. Att få möta en människa som har börjat upptäcka att något saknas i livet, det är där jag är som bäst. Där finns ledtrådarna till den inre drivkraften.

Fotograf: Petra Kaplan

Min bakgrund

Jag arbetade tidigare på ett jobb som dränerade mig på energi, jag fick inte tillräcklig tid för återhämtning och för att kompensera detta drog jag ner på de aktiviteter jag tidigare hade mått bra av. Jag trodde att jag behövde lägga all min fritid på att vila, så att jag skulle orka med mitt arbete. Jag slutade alltmer träffa vänner och familj, jag slutade delta i olika evenemang, tackade nej till inbjudningar jag fick av de jag faktiskt ville umgås med och bara stannade hemma. Allt för att vila så jag skulle orka jobba sen. Till slut blev det inte mycket kvar att glädjas åt i mitt liv, allt jag gjorde kretsade kring ett jobb jag inte ens tyckte om. Jag mådde inte bra. Det blev ohållbart!

När jag äntligen gjorde omprioriteringar i mitt liv och började ta mig själv på allvar, kom jag till insikt om vad som faktiskt är viktigt i livet. Jag började förstå att om jag inte lägger tid på mig själv och det som får mig att må bra, så kommer mitt liv inte kännas särskilt meningsfullt. Idag lever jag det liv jag vill leva. Jag arbetar i mitt eget företag och styr tiden själv, jag arbetar med något jag faktiskt tycker om och som känns meningsfullt för mig. Framförallt – jag prioriterar att göra saker för mig själv och jag får inte dåligt samvete, eftersom jag vet att det är själva förutsättningen för att jag ska må bra och även kunna göra ett bra arbete. 

Min önskan är att jag ska kunna inspirera dig till att ta Dig själv på allvar och inse att 

Du vinner på att vara Du!

Du Vinner – Reiki Master och Medium

Drömmar

Drömmar är ett kapitel för sig, en del kommer knappt ihåg vad de drömt medan andra har väldigt händelserika nätter. För många går drömmandet i perioder, med lugnare och sedan mer aktiva perioder. Jag personligen har nog alltid haft mer eller mindre intensiva perioder, med filmiska drömmar i färg, fullspäckade med symbolik. Det kan ibland vara utmattande, men oftast bara intressant och spännande. Just nu handlar det väldigt mycket om olika hus och gamla släktingar samt resor till storstäder där jag letar efter något viktigt, ofta tillsammans med ett par personer till samt mina katter.

photo of wooden house in forest
Photo by Zack Melhus on Pexels.com

Jag är ingen kvalificerad drömtydare, men tycker det är intressant att tolka drömmar, både mina egna och andras. Att skriva ner drömmar som känns extra betydelsefulla kan leda till att det senare går att hitta återkommande mönster, budskap och symboler. Jag tänker att jag själv ska ta detta ännu mer på allvar nu och kanske kan drömskrivandet leda till något helt nytt, nya insikter och perspektiv. För ofta känns det som att någon vill säga mig något i drömmen, kanske mitt högre jag. Till exempel drömde jag för ett tag sedan att jag hittade en gammal telefonsvarare från 60-talet, som tillhört en sedan länge avliden släkting. Jag lyssnade av bandet och hörde folk som pratade, men det var lite svårt att höra allt de sa. Jag tänkte att jag ska försöka återvända till samma dröm och lyssna igen, mer koncentrerat.

pexels-photo-1228497.jpeg
Photo by Stas Knop on Pexels.com

 

Jag skulle gärna vilja veta vad Ni som läser detta har upplevt genom drömmar! Skriv gärna i kommentarsfältet, kanske kan vi komma fram till en tolkning?

 

 

 

Din personlighet kan aldrig dö

silhouette photography of plant during golden hour
Photo by Essow Kedelina on Pexels.com

Vem har jag varit förut? Eller ska man tänka att jag varit jag hela tiden men mina kroppar och omständigheter har varierat? Något jag märkt under de regressionsbehandlingar jag gjort med mina klienter, är att personligheten verkar överleva liv efter liv. En människa formas enormt mycket av både gener och av sin omgivning, men trots det brukar även tydliga, individuella personlighetsdrag framträda, som egentligen inte har någon direkt förklaring. I en familj med flera barn som alla delar samma föräldrar och fått samma uppfostran under samma villkor, finns ändå ofta stora variationer mellan de olika personligheterna. Ibland kan dessa variationer härledas till föräldrarna och andra nära släktingar, men det finns ju även de fall när ett barn inte alls liknar resten av familjen i personlighet, temperament och beteende. Min tro är att vi föds med en personlighetskärna som är vårt jag.

Olika omständigheter i olika tider ger oss olika möjligheter att leva ut vårt innersta jag. Men jaget finns alltid där inne och tänk alla stackars människor i historien som inte kunnat följa sin inre kompass, fått vara sig själva. Tänk till exempel alla kvinnor i historien och även i vår tid, som inte fått sätta sin kreativitet och intelligens i bruk och istället tappat livsgnistan, förpassats till depressioner och leda. Tänk alla inre teaterapor, sångare, författare och konstnärer som istället tvingats rätta in sig i ledet och skaffa ett rejält arbete. Alla dessa själar som fötts in i ett liv av fattigdom, elände, orättvisor och kamp för överlevnad. Då är det nog svårt att kunna få uttrycka sitt sanna jag.  Ändå verkar alla dessa livstider under hindrande omständigheter inte kväva den sanna personligheten, för den kan helt enkelt inte utplånas. Vid varje ny livstid försöker själen på nytt och i de fall det inte finns utrymme att vara sitt sanna jag mår vi dåligt, men när det finns mår vi bra.

Din inre röst, den där ihärdiga känslan av att du vet precis hur saker borde vara och i vilken riktning du behöver gå – det är Du.

 

 

Släppa taget för att kunna komma framåt

Jag har arbetat med ett flertal olika saker under mitt vuxna liv, oftast i olika serviceyrken och i direktkontakt med människor på olika vis. Kontaktyrken är, som många vet, en farlig väg att gå för oss högkänsliga. Känslan av att inte räcka till, att tvingas prioritera, att se hur bra det skulle kunna bli men inte lyckas nå ända fram på grund av bristande resurser och snåriga regler. Att arbeta med människor är jättekul, givande och meningsfullt. Tyvärr kan det också vara dränerande, om saker inte fungerar som en önskar och då är det viktigt att inte falla för hårt. Som högkänslig är det svårt att släppa i tid, ofta är det personliga engagemanget så stort att det känns omöjligt att bara lägga ner.

silhouette of mountain
Photo by eberhard grossgasteiger on Pexels.com

Men, är det något jag lärt mig den hårda vägen, så är det just att släppa taget och gå när det inte längre är möjligt att må bra i sitt arbete. När det börjar bli alltmer motigt att gå till jobbet, när tankarna kommer på att det skulle vara rätt skönt att bli förkyld eller få influensa för att slippa, när stressen inte ger sig efter avslutad arbetsdag utan följer med in i sömnen, kroppen börjar protestera med huvudvärk och magproblem. Då går jag. För jag vet att det inte går att få tillbaka motivationen efter det stadiet, inte för mig. Jag har försökt alltför många gånger, men när motivationen sviker kommer den inte tillbaka, inte för mig.

Vi är i regel för lojala våra arbetsplatser tycker jag, vi är inte maskiner och vi ska inte tvingas till att tro att vi borde vara det. Vi människor är fortfarande anpassade för stenålderslivet, att önska sig en enklare tillvaro är Inte ett tecken på lättja, det är helt normalt och vad vi alla borde sträva efter för att må bra. Människan behöver mat, sömn, samvaro och trygghet. Det borde vi kunna ordna utan att stressa ihjäl oss, eller hur? Vad är det då som gör att vi hetsar så mycket? Jag upplever att många (de flesta) arbetsgivare driver på sin personal genom att lägga ansvaret på individen, genom att få individen att känna att den sackar efter sina kollegor, inte hinner med det som ska göras på en arbetsdag, är sjuk för ofta med mera, med mera…. så slipper verksamheten lastas för att kräva det orimliga av sin personal. I ett individualiserat samhälle så funkar den strategin riktigt bra! För arbetsgivarna alltså.

Nä, nu tycker jag att vi tar och tänker efter, vad är det egentligen som är viktigt just nu? Är det att du och jag som individer ska rädda företaget vi arbetar på eller ska vi istället rädda oss själva? Skulle företaget rädda oss? Antagligen inte, när en anställd inte längre presterar som önskat finns andra att plocka in. Rehabiliteringsmöjligheterna ”utreds” och ”uttöms” och den förbrukade anställde sägs sedan upp på grund av ”arbetsbrist”. Eller slutar självmant på grund av obehaget över att känna sig otillräcklig.

Detta är inte en politisk artikel, det är en påminnelse om att stoppa i tid, för hälsans skull. Stoppa innan det går för långt, hoppa av det som inte längre känns bra för att kunna gå vidare i ditt liv. När du är klar är du klar, det är då dags att ta nästa steg på din personliga väg. För vi måste släppa det gamla som inte längre tjänar oss, för att kunna komma framåt. Friheten finns närmare än du tror, det är bara dina rädslor som skymmer den…

 

 

En konstig tjej

food colorful sweet bear
Photo by Pixabay on Pexels.com

Jag pratade med en vän idag, som är ganska mycket som jag. Vårt samtal berörde känslan av att vara annorlunda, att växa upp och inte riktigt kunna identifiera sig med den grupp man skulle tillhöra, såsom klassen i skolan. Jämnåriga barn kunde kännas ljusår från ens egen personlighet, det fanns ingen igenkänning, inte heller en vilja att bli som ”de andra”.

Detta samtal fick mig att tänka tillbaka på min barndom från ett annat perspektiv. Jag var tjejen som valde att stå lite vid sidan om gruppen men som ändå inte var direkt utfryst. Jag hade mina mina vänner, också de lite som jag. Vi var ett eget gäng som struntade ganska mycket i det sociala spel som pågick i skolan (även om vi såklart inte var helt immuna för det). Detta fungerade för det mesta bra, för vi var smarta ungar som klarade oss bra i skolan, men när det gällde ”coolhetsfaktor” var vi inte så framgångsrika eftersom vi inte ens försökte. Att inte delta i andras sociala spel och att inte acceptera gruppens normer som sina egna, är rätt provocerande. Att som tjej skita i popularitetstävlingarna,  det stör och förvirrar och man blir därmed automatiskt en ”tönt”. Men töntgänget hade kul på rasterna och vi sågs även mycket på fritiden utan att hänga på skolans fritidsgård. Vi var inte intresserade helt enkelt, vi hade annat att göra.

När jag började högstadiet splittrades mellanstadieklassen och vi bytte skola. Den nya skolans kultur var betydligt värre än den förra, hårdare stämning, 13-åringar stod och rökte på skolgården, det slängdes glåpord i korridorerna och det saknades sammanhållning. Jag och en nära vän hamnade, lyckligtvis, i samma klass. Vi som tidigare varit ”töntar” blev nu klassificerade som introverta plugghästar men med utseendet för oss. Vi blev farligare än tidigare, för killarna tittade på oss, förvirrat – var vi nördar eller snygga? Vi var trevliga också och pratade med folk från alla grupperingar i klassen, vi var liksom fria.  Det oroade i lägret, de coola tjejerna som var en tight grupp sedan innan visste inte hur de skulle behandla oss, var vi hotfulla eller svaga? Med tiden lugnade det sig, folk vande sig och vi kämpade på i en skola där både flera lärare och merparten av eleverna kändes som från en annan planet. Jag vet att jag på den tiden ibland provade att bli lite mer som de andra, testade om jag kunde smälta in lite mer. Det gick inte, det tog emot och kändes som att göra våld på sig själv. En viktig insikt i mitt liv!

Att vara tonåring och gå på högstadiet är svårt, det krävs mod att våga vara sig själv.  Idag är jag stolt över mitt mod, men på den tiden var det inte alltid så kul att få höra att man var en ”konstig tjej”. Numera vet jag att de som sa så inte var särskilt säkra på sig själva, men på den tiden hade jag svårt att inte bli ledsen av kritik. Jag visade inget såklart, men det kändes inuti. Jag var skör och stark på samma gång och är det än idag, men idag har jag dels mer livserfarenhet än då och jag har framförallt makten att styra mitt eget liv på ett helt annat sätt, att välja vilka jag omger mig med och lämna sammanhang där jag inte trivs. Som skolungdom kan man ju inte direkt ”säga upp sig” och lämna, det är tufft att vara ung på så sätt.

 

Vart vill jag komma med detta då? Jag antar att jag försöker förstå mig själv som barn, att min annorlunda inställning till saker och ting inte var något fel, snarare något att vara stolt över. Att våga stå emot, att inte ge upp sina inre principer och att följa sin inre kompass är jäkligt starkt av en unge på 13 – 14 år! Jag kan ju säga att det blivit allt lättare med åren, även om det tagit tid att fullt ut fatta att jag har rätt att vara som jag är. Ett exempel på det är när jag arbetade på en svensk myndighet och mer och mer kände att arbetssättet och regelverket gick emot mina egna värderingar. Jag gjorde jobbet ändå och betalade med inre stress och sömnlöshet, samtidigt som jag fick kritik av cheferna för att vara ”för snäll”. Till slut blev jag sjukskriven av stressen, för att jag gått emot min egen natur för länge, men fick hela tiden höra att jag måste bli mer hårdhudad, bry mig mindre. Cheferna ville alltså att jag skulle gå ännu hårdare emot min egen inre röst, pressa mig ännu mer, tills rösten tystnade. Tur att jag till slut sa upp mig! Det var sista gången jag försökte passa in. Numera väljer jag att omge mig med människor och sammanhang som passar mig.

 

Kommentera gärna!

Besök från ”andra sidan”

Photo by Pixabay on Pexels.com

Läskigt eller trösterikt? Jag skulle idag säga att tanken på livet efter detta, att vi lever vidare i själslig form efter att våra kroppar gett upp, är trösterik och spännande. När jag var yngre skrämdes jag av tanken på ”spöken”. Jag kunde bli så rädd att jag inte ville vara ensam i ett rum fast det var mitt på dagen, men ändå sökte jag gång på gång upp ämnet och läste allt jag kom över. Skulle tro att det är vanligt att fascineras av det som skrämmer en, trots att det kan verka dumt att utsätta sig för något som gör en så livrädd. Men så tänker jag på t.ex. KBT (kognitiv beteendeterapi) där man ju exponeras för sina fobier tills de inte längre känns särskilt skrämmande. Kanske är det att ständigt söka upp det vi är mest rädda för ett instinktivt sätt att bemästra rädslan? För erkänn att känslan av att våga något man tidigare varit livrädd för är mäktig!

Under min tonårsperiod bodde jag och min familj i ett 70-tals hus i Mexitegel ute på landet. Det borde väl inte spöka i ett hus från 70-talet kan man tycka, men jag tror inte andarna bryr sig om det, allt beror ju på orsaken till att ”besökaren” vill göra sig hörd. Vi flyttade till vårt hus året jag skulle fylla 10 och mina föräldrar och syster flyttade därifrån när jag var 26. Redan från start kände jag av någon i huset, jag kände väldigt starkt att någon betraktade mig och det kändes inte bra. Det var en man, det är jag än idag säker på och han kändes ihopkoppplad med platsen på något sätt. Att vara ung tjej i puberteten och tonåren är en historia i sig, det innebär ofta hormonstormar med medföljande humörsvängningar, dramatik och allt det där ni vet. Att samtidigt känna sig uttittad i sitt eget hem och framförallt sitt eget sovrum, det är liksom en sak för mycket. Jag brukade faktiskt skyla mig när jag bytte om, trots att sovrumsdörren var låst och persiennerna neddragna. Aktiviteten kändes som starkast i husets källare, i hallen och i mitt rum. Lite grann i vardagsrummet också.

Källaren var som sagt värst, vår hund vägrade gå ner dit under hela sitt liv och jag och båda mina syskon hade alltid väldigt bråttom när vi varit där nere och skulle upp för trappan. Sista biten upp sprang man i panik, med känslan av att någon kom efter hack i häl. Vi pratade inte så mycket om det först, det blev vardag. Min syster och jag har pratat mycket om detta senare och även vår mamma upplevde saker under sista tiden i huset, innan hon flyttade därifrån. Det var inget fel på källaren, den var praktisk och stor och ett stort rum var inrett till Gillestuga med öppen spis. Hela huset var mysigt och vi trivdes ändå väldigt bra där under alla år, det var bara den där obehagskänslan som störde emellanåt. Ofta drog jag på att gå och lägga mig på kvällarna, trots att jag var trött, för jag visste att när jag stängt min sovrumsdörr och lagt mig i min säng så var jag ensam med ”spöket”. Det blev en vana men ingen rolig sådan. Märkligt att vi inte pratade mer om det hemma, kan jag tänka idag, men det kanske var det enda sättet att stå ut, att inte låtsas om det under dagtid.

Jag har massor av historier från vårt gamla hus, skulle kunna skriva en lång lista. Här kommer några exempel: Först var det elen – lampor blinkade, glödlampor gick hela tiden och en lampa slutade fungera helt under några år, men tändes direkt när min syster frågat rakt ut om det fanns någon där i rummet. Pianot spelade enstaka toner av sig självt ibland, hunden morrade mot hallen på kvällarna när vi satt i vardagsrummet och tittade på tv. Dörrar rörde sig, trots att det inte drog från något fönster, det knackade på ett fönster varje kväll kl 22 och när min syster hade en jobbig period började tv:n gå på av sig själv, telefoner fungerade inte och tusen saker till. Utöver detta så var det ju känslan av att vara betraktad, kylan, obehaget och rädslan. Om det varit idag hade jag tagit dit ett medium direkt, men på den tiden visste jag inte så mycket om den möjligheten.

Hur som helst så flyttade vi ju alla därifrån till sist och ett par år efter flytten sprang min mamma på en kvinna som flyttat in i vårt hus efter oss. Hon hade flera barn och den äldsta hade märkt av mycket saker liknande de jag märkt under min tid. Hon berättade om detta utan att min mamma sagt något om det innan, de hade t.ex. sett ett dörrhandtag röra sig nere i källaren och upplevde också samma obehagskänslor. Saker hände i huset, precis som för oss, och trots att de fått elen omdragen blinkade lamporna precis som de gjort för oss.

Sedan kom drömmarna…. Jag har drömt om detta hus regelbundet, säkert ett par, tre gånger i månaden, sedan vi flyttade ut. Det är många år sedan nu och fortfarande är jag i huset och letar efter något, hittar nya rum, ser saker röra sig, ser hur slitet och nergånget huset blivit, smyger runt i huset och är rädd att de nya hyresgästerna ska komma hem och se att jag brutit mig in. Vad betyder detta kan man undra? Det lustiga är att min mamma också drömmer dessa drömmar, ungefär lika ofta som jag.

Det sägs ju att när man drömmer om hus, drömmer man egentligen om sig själv. Att drömma att man hittar nya rum i sitt hus kan det betyda att man hittar nya sidor hos sig själv. Men jag vet inte riktigt om dessa husdrömmar stämmer in på det, det känns mer som att huset kallar på oss, eller att jag ser det vårt ”spöke” såg. Min mamma har berättat att under den sista tiden i huset innan flytten så ökade aktiviteten enormt mycket. Det var allra värst den sista natten då huset var färdigstädat och hon sov ensam i vardagsrummet. Hela huset verkade få liv, dörrar knarrade och rörde sig av sig själva, som att huset protesterade. Jag fattar att detta kan låta märkligt, men jag tror egentligen inte att det är så konstigt att detta händer. Vi hade levt där med ett ”spöke” under alla år och när saker började förändras så blev det en reaktion på det. Kanske ville ”spöket” säga något som vi aldrig förstod? Till slut blev det försent och därför drömmer vi om huset än idag?

Kommentera gärna med egna upplevelser av besök från andra sidan!

Kram! / Karolina

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång